Än så länge har jag lyckas hålla mig ifrån arga grannar med krattor och räffsor i högsta hugg. Dunderförkyld och är ganska glad att jag kan tillbringa dagen inne i sovrummet, utan att känna den där pressen på att gå ut som oftast kommer med solen.
Måste se till att köpa någon ny,bättre allergimedecin. Nackdelen är att jag har lite fobi mot just allergitabletter. Såg en dokumentär förra året om
vad en allergitablett innehåller. Och ja, efter det kliar det i munnen och kräkreflexerna är på helspänn.
Försnacket till matchen börjar snart och en kompis till G har kommit hit för att kolla. Jag har ingen lust alls att ha "folk" här.Speciellt inte denna kompis. Inget större fel på han, vi har haft lite fighter för han blir ett as på fyllan, sen så är det en nära vän till mig ex. Faktist han som var med och para ihop mig och G för 100 år sen.
Kompisen F, lärde känna G genom gemensamma kompisar för 7 år sen ungefär. Då var kompisen tillsammans J. J och jag börjar gymnasiet och lär känna varann, och efter ett tag vill hon att jag ska träffa hennes kompis G (älskling). Jag hade kille och var inte sådär jätteintresserad,speciellt inte när hon sa att han såg ut som en stor bebis som var söt. Njea..
Lovade iallafall att träffa henne och denna Gurra, men bangade i sista sekund och sa att jag var magsjuk. I sjävla verket var jag med en annan tjejkompis och röjde ute på Vendelsö. Men J vägrade att ge sig och tjatade och tjatade. Hängde tillslut med en lördag men fixade ett klassiskt "emergencycall" om det skulle vara katastrof.
G mötte oss vid tunnelbanan i Tallkrogen och det första jag såg var en ful mössa med en boll och hans fula jacka.
"Hell no" skrek det i huvvet.
Men ja, följde med han och J hem till honom ( till hans pärons källare) och började hinka drinkar. Tänkte man kunde ha lite kul iallafall så söp ner G och ja...Sen hände grejjer jag lovat att inte berätta haha, men kvällen slutade med att G låg i sängen halvt däckad och jag sa att jag skulle vidare till nästa fest. Halv om halv får han fram " Mickis,kan du skriva in ditt nummer på min mobil...." Visst gjorde jag det. Fel nummer.
Dagen efter gjorde jag slut med min dåvarande kille, kännde att jag ville vara singel och kanske träffa någon i plugget.
J, min kära vän, la in rätt nummer i G´s mobil och vi började messa lite fram och tillbaka. Bestämde att vi skulle kolla en film hos han nån vecka senare. Han hade bullat upp med Cola,Fanta och Sprite, tre olika chips och godis i överflöd,sen en nazirulle. Enda jag tog den kvällen var en klunk cola för jag ville inte äta när han såg haha
Den kvällen var mys. Jag hade blivit lite småkär i han. G luktade Armani, men hade fula kläder. Han klappade och myste med mitt hår så det blev fett. Han fick stånd och gömde det under en zebrafilt. Jag kommer inte ihåg ett skit av filmen, jag satt bara och var nojjig för han råstirra på mig i profil under 2 timmar.
Men ah. Dagarna efter messade vi igen och igen och vi sågs ett par gånger till. Det pirrade mer och mer varje gång jag fick ett sms och pengarna rullade iväg.
Tillslut en kväll, klockan 00;31, skickade jag iväg ett sms som slutade pussar (din?) flicka.
Så var det officiellt. G blev överlycklig och efter det har det vart han och jag. Snart 6 ½ år sen.
Galet mycket minnen har man från den tiden och alla år som följt.Mys,mys,mys.
Som tur var har jag lyckas ändra hans klädstil, instoppade Armani linnen i tighta Leejeans har aldrig vart någon hit. Liksom skidlandslagetmössan med boll, (jag klippte bort bollen och låssades som ingenting...)
Vi pratar jämt om gammla minnen och det är så kul och höra när G berättar om hur
han såg det första mötet vs. hur jag såg på det. Han blev kär vid första ögonkastet, men inte jag. Men han lyckades charma mig iallafall och det var en jevla tur. Jag som trodde att han skulle bli en rebouncekille,att ha lite kul med. Men shit va kär jag är i han.
Vi bråkar som fan. Jag skriker och kastar saker, men han lagar mig, lika mycket som han har sönder mig.
För utan han vore jag halv och med han är jag en för mycket. Men det är det jag älskar. Jag kan inte leva
med han ibland, men jag kan
aldrig leva
utan han.
För det är han och jag. Jag och han. Vi förevigt och föralltid.
