Är det ens möjligt att ha förlossningsdepp -innan man fått barn? Eller är det bara den här jäkla rampfebern som spökar?
Hur som helst mår jag verkligen skit. Jag sover knappt och när jag väl sover så är det 12-15 timmar i sträck.
Jag försöker göra tre saker varje dag - duscha, äta något och gå i trappan minst en gång.
Annars är jag väck. Kan erkänna mig besegrad av hormoner, foglossning i framfogen och press.
Jag orkar inte just nu helt enkelt. Jag har inte vart utanför dörren sen förra måndagen, sist jag såg en annan person än G var i söndags när hans pappa var här, men då kan det tilläggas att jag grät i två timmar före och två timmar efter.
För jag orkar inte.
Jag vet att ni, mina vänner, bryr er - det är därför ni ringer och smsar, men just nu orkar jag bara inte.
Vill inte träffa någon, vill inte prata med någon. Stängt av mobilen och hemtelefonen. Får se hur länge det håller i sig, en dag eller en vecka.
Jag känner mig inte redo för det här, det har gått för snabbt. I fyra år har vi längtat och planerat, sparat och fantiserat och så går de här 9 månaderna så fort -för fort. Jag har inte fått njuta av min graviditet som jag hade hoppats.
Det blev månader med sorg istället, där tankarna var på andra ställen. Nätterna har vart fyllda med tårar och dagarna foglossning utav ett helvete. Jag har inte vart inne i stan en enda gång sen jag blev gravid för att typ umgås med kompisar för jag kan inte åka tunnelbana och buss, det gör för ont.
Och nu är det 10 dagar kvar till BF, och jag ligger hemma och bara gråter, jag vill vara gravid längre, men slippa smärtan. Jag vill känna min bebis röra sig därinne men slippa oron över förlossningen.
Ja,ja jag VET att jag kommer känna annolunda när bebis väl kommit - så ge mig inte det rådet.
Jag är bara knäckt och ledsen helt enkelt.
♥