Nä asså.

Vad händer om man googlar "6 månaders bebis"? Jo man kommer in på en familjelivstråd om en liten tjej som inte fick leva längre än 6 månader. Så sitter man och bölar så att sminket rinner in i ögonen och det börjar svida som fan. Sen börjar man tänka och det är ju aldrig bra. Nä fy.
 
 
Tanken var att jag skulle googla fram tips på mat,lekar och leksaker och denna var högst upp. Antar att den blir läst sjukt mycket, att det är därför. Usch, klump i magen.
 
 

Okej.

Årets mörkste dag på två olika sätt.
Idag, den 21/12 - 11 somnade Gurras mamma, min fina svärmor, bebisens farmor in.
Hon har bytt hem väljer vi att säga.



Så nej, ni som skrivit, bebisen har inte kommit. Den ska stanna ett par veckor till.
Och till dig som skrev att G träffat en ny : Jag tycker synd om sånna som dig - som måste skriva elaka saker för att själv få tillfredställelse. Du upprör inte ett dugg, jag tycker som sagt bara synd om dig.

Till minne av lilla E

Till minne av en ängel.

Sov, du lilla videung,
än så är det vinter,
än så sova björk och ljung,
ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår,
innan rönn i blomma står,
sov, du lilla vide,
än så är det vinter.

Solskens öga ser på dig
solskensfamn dig vaggar.
Snart blir grönt på skogens stig,
och var blomma flaggar.
Än en liten solskensbön,
vide liten blir så grön.
Solskensöga ser dig,
solskensfamn dig vaggar.

Hem ljuva hem...





Så, nu har vi flyttat. Typ.
Vilken jävla dag det var igår, höll på att storböla mest hela tiden. Vi bestämdeoss för att ta allt stort och alla lådor i lastbilen och sen ta lite idag och lite imorgon, lite succesivt sådär. För att göra ångesten mindre och mer utsridd. Så när vi är på väg till "basecamp" i Tallis så ringer de som köpt lägenheten, de har kommit i nått trassel så de undrade om de kunde få flytta in nu på lördag! Städfirman ska komma på söndag och ja, det finns en andledning till varför vi inte städar själva, och de sa jag till dem. De sa att det var helt okej för dem att det är skitigt för de kommer ändå stöka ner när de flyttar in. Jag kan verkligen inte säga nej, det går inte. Tänk om man själv var i samma situation?!

Anyway, efter allt flyttande igår så laga jag middag till alla grabbar, mozzarellabiffar med grönsaker i ugn och sallad. Tack så himla mycket PG, André, G´s bror och min styvpappa!

Känns helt sjukt att vi ska bo här,hemma hos G´s föräldrar nu i över två månader. Att vi inte kommer få vara ifred/själva på så länge.Bara tanken närstan knäcker mig. Det blir lixom gymnasiet all over again. Försöker verkligen se positiva saker med det hela, vet att jag gör G ledsen när jag bara klagar, men det tär så extremt!jag är en ensamvarg lixom,jag vill ha mitt space och kunna gå naken eller whatever om jag vill. Jag vill kunna dundra på med "min musik" på högsta volym samtidigt som jag duschar eller bakar.

Gårdagen satte sina spår iallafall så det blev en sömnlös natt som resulterade i migrän. Nu är den som tur va borta.Tagit en dusch, och det är faktist en jättebra dusch (se jag försöker!)
G kommer om någon timme så ska vi åka "hem" och packa det sista i bilen och dra ett varv med dammsugaren.
Imorgon skriver vi kontraktet och lämnar över nycklarna till de nya ägarna. Sen på kvällen planerar jag att dränka mina sorger, vilka är med?!


R.I.P

Vila i frid Lowe Klang

Min gymnasiekompis som jag bråkade som fan med

hela första året i skolan.
Sen gick det bättre...



Fast vi inte hade kontakt sista tiden så bytte vi lite ord på msn då och då,
det känns ändå helt konstigt tomt och det är fan hemskt.
Idag kommer blir en tung dag.


Älskad och förevigt saknad

24 mars för prick ett år sen satt jag på SÖS och sa hej då till dig. När jag vaknade vid 7 imorse tänkte jag tillbaka till den morgonen då jag satt i bilen och fick så sjukt ont i ryggen och illamående blev bara värre och värre.
På jobbet kräktes jag och jag tänkte att "Idag är det dags".

6 timmar senare hade jag sagt hej då, att det var dags för dig att gå vidare. Vi hade fikat på ett cafe utanför dig. Jag åt en äcklig pasta, G åt en semla med en myra på.
 
Vi satte oss i bilen och åkte hem. I mitt huvud snurrade bilden av dig liggandes så liten och skör med syrgasmask på. Second chance med Shinedown spelades på radio.

Hemma la vi oss i sängen och jag sa till G "Jag önskar att jag kunde somna och sen när jag vaknar såsomnar hon."

1½ timme senere ringer min morbror. "Har hon somnat nu?" var det först jag sa när jag svarade.
"Ja...."

En klump släppte, kände mig lättad men ändå så otroligt lämnad.

Det har inte gått en ända dag utan att jag tänker på dig, tittar på fotot i bokhyllan och saknar dig så förbannat mycket. Börjar fortfarande gråta om jag ser ett foto på dig, eller om jag tittar på dina saker som jag har här hemma. Alla recepten med din handstil, potatismospressen som jag använde förra veckan,din nål från Bers...
Du är saknad, kommer alltid vara det!



Nu ska jag lyssna på Hans Martin och gråta ut. Sen ska jag försöka ta mig samman, gå till din grav och försöka att inte gråta. Hur ska jag klara det? Ge mig lugn.

Älskad och saknad.

Sorgemånad

Idag för prick ett år sen fick jag ett samtal som gjorde att hela världens stannade. Det var ett jobbigt samtal, ett hemskt,ledsamt samtal som man önskade att man aldrig hade fått.

Fattar inte att det redan gått ett år sen min fina Lina ringde och berättade om de där hemska. Mars månad är verkligen sorgens månad. Först lilla Emilia som fyller 1år imorgon, och sen mormor som somnade in den 24:e. Och det har prick gått ett år sen jag fick missfall. Ett år av försök till en bebis. Med hormoner och medeciner och snart även massa sprutor. Men ingen framgång.
Emilia ska iallafall bli storasyster inom kort tid. Härligt!

 

Jag blir faktiskt lite ledsen.

Det skulle vara en mysig tacokväll med mys i soffan,men något så litet som ett ord kan förstöra hela min tillvaro.
Ett ord som är förbjudet här hemma. Man pratar inte om det.PUNKT.
De jag kännt att jag litar till en del på vet vad det är. Men när man har berättat för någon,öppnat sig en smula och bett denna om att inte prata om det,och denna gör det ändå, då är det som att pissa mig i ansiktet.
Detta ord/ämne har dragits upp varje "tillställlning" på sista tiden. Jag biter ihop, för jag kan inte bestämma vad folk inte får prata om i sina egna hus. Men när det kommer upp i mitt hus - igen.Då tappar jag fattnigen.

Istället för att få raseriutbrott,kasta tallriken i väggen och skrika,gick jag bara från bordet och satte mig i soffan.
Inte likt mig, men det har kommit till en punk då jag bara blir ledsen. Jag orkar inte bli arg.
Men tro mig, har man gjort mig ledsen är det betydligt värre än att göra mig arg.

Störst av allt är sorgen...

Riktigt känslig dag idag.Fy va jag gråter. Konstant rinner det tårar nedför kinderna...
Saknar,längtar,hoppas...Alla känslor är helt mixade, jag vet inte upp eller ner. Sorglig film och ett snabbt avslutat samtal blev så mycket. Som tur så fortsatte samtalet ett tag senare när en mobil med pengar hittades.

Vill ha så mycket hopp och tro i kroppen, men allt säger bara "nej". Känslan är inge bra, den ger mig inget hopp,ingen tro.

Inga fina tankar om framtiden. Allt jag ser är fina bilder med tankar om att -så här blir det aldrig säkert...
Har så många fotografier som jag redan har tagit i mitt huvud som jag vill ha in i album och hängas upp på väggen. Så många lyckliga skratt,som redan har skrattats i förtid. Så många förväntningar och spännande minuter har tickat förbi, utan att ge oss det resultat vi velat och hoppats på.

Det finns inga löften om framtiden, inte ens för morgondagen. Det finns inga garantier för nånting.
Det man mest av allt ha velat ha i livet kan ryckas ifrån en från en minut till en annan.
Det man allra mest vill ha kanske man aldrig kan få.
Alla har sina egna drömmar om vad som betyder mest för dem i livet, alla har sina egna sätt att förverkliga dem, och alla har sin egen sorg.

Sorg och olycka kan inte mätas. För vad den ena kanske tycker är en struntsak,kan vara ett missöde för en annan. Så nej, det finns inget som heter "det finns alltid någon som har det värre" - för din sorg,det är den största.Ovsett vad.



Ett mirakel önskas.

Hemma och mår riktigt knas.Har käkat lite lunch,kollat Förlossningsakuten och gråtit krokodiltårar. Det slog mig lixom bara så där - jag kanske aldrig kan få en bebis.Aldrig,som i evigheten.
Mera tårar som övergick till näst intill hysteri.Är det mina tabletter som spökar eller är jag psykiskt sjuk?
Sista dagen på hormonkuren var igår,så det skulle ju inte vara så konstigt om det blev upp och ner idag...
Nu är det bara att vänta...och vänta är inte min grej.Tyvärr är det ju ingenting jag kan styra över.Det är bara att vänta,stoppa i sig mer piller och hoppas på det bästa.Ett mirakel vore ju inte helt fel.
Om jag nångång får en egen plutt,och om det blir en flicka,så ska hon få heta Mirakel.

Något var riktigt fel...såklart.

Just nu är jag helt förvirrad. Ledsen,förvirrad och ja, vad mer? Nervös?Vart hos läkaren idag,och nej, inga bra besked här inte. Snarare tvärtom.Kanske kommer skriva om det senare,men ju nu måste jag själv fatta vad som är fel med mig.Måste låta det sjunka in,reda ut och se något positivt med det. Om det nu KAN finnas något positivt med detta...
Jag är glad att jag får hjälp av seriösa läkare,och stöd av mina älskade.
Hjälpen finns ju,hoppas bara den hjälper mig.






Miss U

Idag skulle du ha fyllt år. Var det du som tände i klädkammaren inatt?
Saknaden är så sjukt stor fortfarande och jag kan inte tänka på dig utan att gråta. Du är förevigt saknad,förevigt älskad.









I had a dream about you, and I miss you...


I'm so tired of being here
Suppressed by all my childish fears
And if you have to leave
I wish that you would just leave
'Cause your presence still lingers here
And it won't leave me alone

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

When you cried I'd wipe away all of your tears
When you'd scream I'd fight away all of your fears
And I held your hand through all of these years
But you still have
All of me

You used to captivate me
By your resonating light
Now I'm bound by the life you left behind
Your face it haunts
My once pleasant dreams
Your voice it chased away
All the sanity in me

These wounds won't seem to heal
This pain is just too real
There's just too much that time cannot erase

I've tried so hard to tell myself that you're gone
But though you're still with me
I've been alone all along



Hur mycket kan man sakna en annan människa,som man visste skulle lämna jorden?Hon rycktes ju ite bara ifrån mig, jag fick dela mitt liv med henne i 23 år,ändå gör det så ont.
Varför drömmer jag om att du bara är bortrest och snart kommer tillbaka?Varför känner jag din närvaro i drömmarna,precis som att du satt på min sängkant och rörde min kind?
Varför kan jag bara inte släppa taget?

Seriöst.

Min födelsedag började piss iallafall. Hoppas den blir bättre snart. Ses imorgon mina vänner.  Ni är min riktiga familj.


Fuckning jävla orättvisa värld.

Vi fick tillbaka vår laptop idag btw.Äntligen. Vi fick 500 kr i komp med,great! Ganska schysst av MediaMarkt.
Känner mig ledsen med Lina ikväll. Eller för kanske man säger?Vet att Lina skulle blivit den grymmaste mamman. Hon är ju mamma,men åt ett helt perfekt litet änglabarn. Googlade lite och man hittar bara fler och fler änglaföräldrar som skriver om sin sorg,det tar aldrig slut! Va fan är det här? Innan det hemska som hände min vän, hade jag knappt hört något om detta. Nu dyker det uppöverallt verkligen. Tycker man läser om det i tidningar,bloggar, hör folk prata om det,allt.

Min största önskan i livet är att Lina ska bli gravid.få en perfekt fulländad graviditet som resluterar i en sockersöt rödtott till lillasyster eller lillebror.
Lina som har gjort världens finaste album så Emilias syskon kan lära känna henne.
Fan vad världen är orättvis! Så jävla fucking orättvist!

Hur gör man för att säga upp sig från sitt liv?

Seriöst, jag orkar inte! Vill bara sätta mig och skrika just nu.
Farfar ringde vid 5 imorse, helt orolig för farmor som är helt borta i huvvet.
Slänger oss in i bilen för att åka ut på Tyresö, bekräftar det farfar berättat. Hon ligger i sängen med helt tom blick, lite förvånad över att se mig där såg det ut som. Ringer sen ambulansen och berättar vad som hänt. Farfar tror att hon har fått en propp i förrgår, för det var då det började. Efter det har det gått upp och ner.
Hon var lite klar precis innan de åkte till SÖS. Hon sa att jag måste ge Jackie tomatklyftor om han sätter i halsen.
Så aa, nu är jag hemma igen. Med en orolig hund som undrar var som händer. Och med en allergi så jag vet inte hur jag ska stå ut. Dubbla piller och öppna fönster.
Sjuk är jag med. Seriöst, jag bara undrar, hur mycket ska man tåla innan man säger upp sig och bara säger "nej, jag orkar inte!!"
Jag vill bara kunna koncentrera mig på en sorg i taget. jag vill bara ha mormor här, för jag saknar henne så det gör ont. sjukt ont. Jag har inte sörjt klart.



One last thing, from me to you.

Huvudet spränger vekligen och febern har gått upp och ner och sen upp igen.  Somnade till ett tag för att bli väckt av telefonen. Somnade om och vaknade igen efter någon minut när telefonen ringde igen.
Jag hatar telefoner.
 Dagen då. Ja, vad ska man säga? Var en fin cermoni, bara en psalm och en bön som tur var. Det var tre låtar av mormors älskling Hans Martin. Grät en del när de spelades. På kistan stog ett fint foto av söta mormor,och hela kapellet var fyllt med kransar och blommor. Min uppsättning var minst,men jag gjorde den själv iallafall.
Vet inte rikitgt vad som tog åt Cim,för hon ringde nyss och öste beröm över blommorna jag gjort. Sa att jag borde bli flourist och ja massa annat. Hon har nog tagit en valium för mycket.
Efteråt var det fika på Terrassen, min gamla arbetsplats. Käkade lite kanapéer och prinsesstårta. Pratade med morbror och hans kompis från saltsjöbaden. Satt och snackade om hur farligt fisksätra är haha
G var sjukt fin i kostym och jag såg ut som alltid.

satte dit två stycken vass-stårn med,som bildade ett hjärta♥





Älskade söta fina mormor. Det var så mycket man ville säga, och man tänker på det som aldrig blev sagt.
Huvudsaken är att du vet.
Vet hur mycket du betyde för mig. För oss alla.
Ta hand om Lilla Emilia nu, och lova att du hälsar på.

Föralltid och förevigt älskad och saknad.
Din "Mickis".


♥

Nu

Andas
Det är dags nu.


















The B-day, -B som i begravning.

Så,dagen är här, jag har så störigt förkyld och tung i huvudet att jag knappt kan stå rakt. Suger gör det. Som om jag inet skulle snörvla tillräckligt idag.
Klockan halv två i skogskapellet tar vi vårt sista farväl av söta mormor. Just nu känns det helt okej, jag sa ju hej då för över en månad sen. Men jobbigt att behöva återväcka massa känslor, med typ 20 andra personer. Njea, det gillar jag inte. Jag ska iallafall sitta med morbror och G. Jag tänker inte be någon bön, och det hoppas jag mormor förstår.
Agnostiker som jag är vill jag inte leka hycklare och be till "gud".
Mormor hör mina tanker till henne iallafall.
Nu ska jag föna-platta-sminka-klä på klänning-rulla upp hår. Och sen fixa med mina blommor.
Fick asont i magen nu, nerver. Fan.





Valuim tack♥




Till Lilla Emilia - vackraste ängeln












Till Älskade Lilla Emilia.
Vackraste ängeln som funnits och kommer att finnas.
♥♥♥